closeDownload release Distorted memories in one of these formats:

Distorted memories

Karl Frank

2008
rsc016
redstarcommunity
23:26

The debut album of Karl Frank, Distorted memories, is a collection of songs recorded during 2005-2007. An album with simple but unexpected pop songs, drenched in a lo-fi ambience, which makes you think of bands like Joy Division, Interpol and Yo La Tengo. The sound has a distorted uniqueness to it and the lyrics are improvised, often incoherent and sometimes even Dadaistic.

Even though the sound is quite mashed up and broken it never gets noisy or lose its direction. From the potential radio hit Eye lost you with its catchy and irregular drums to the more low key and ambient Asleep/awake (lonely space cowboy) the focus stays on short, simple and direct pop songs. Signs oh signs and Red lights are other songs worth mentioning as they very much describe the Karl Frank distorted memories music making essence.

The experimental and energetic pop album Distorted memories makes a good attempt at reaching your music loving pop heart and we are very proud at making this our first release in 2008.

  • Fynden av lo-fi artister fortsätter att dugga tätt på digfisongs. Karl Frank har visserligen ett skivkontrakt på den lilla malmö-etiketten redstarcommunity, men i våra öron är han en oupptäckt stjärna på Sveriges lo-fi himmel. Under namnet Karl Frank gör Henric Bykenheim jublande popmelodier, oborstade produktioner och vackert beslöjade ljudmattor. Musiken är insvept i ett drömlikt tillstånd; när man väl har tagit sig in i denna snårskog av upplevelser är det omöjligt att ta sig ut.

    Eye lost you bygger på en uppskruvad trummaskin och bastanta syntstråkväggar, bakom vilka en fragmentarisk Ariel Pink-sång bildar ett kakafoniskt virrvarr till melodi. Kanske låter det svårbegripligt och ogripbart, men sanningen är raka motsatsen: musiken är enkel och direkt tilltalande, för att inte tala om vacker och uttrycksfull.

    Men det största utropstecknet är ändå Red lights, i min bok den finaste svenska poplåten sedan the Dynamics Simple serve och The Radio Depts The worst taste in music. Låten börjar med rytmiskt ljud av dunkande mot tågräls (vilket kan jämföras med den tåghänförelse som Panda Bear gav uttryck för på albumet Person pitch) och övergår sedan till en förtjusande melodi som följer oss hand i hand till låtens slut. I bakgrunden klinkar fina gitarrer, och likt den tjeckiske fotografen Miroslav Tichý - som slipade linser med tandkräm och aska för att fånga objekten i oskärpa - ligger melodin till Red lights begravd under oslipade lager av lo-fi produktion. Halvvägs in i låten smyger en ensam gitarrslinga fram, och just i det ögonblicket kan ingenting toppa detta förtjusande ljudexperiment.

    Olof Rundcrantz, digfi.com [20080221]

  • Karl Frank härstammar från södra sverige. en artist med diy skrivit i pannan och ett fragmentariskt debutalbum vid namn distorted memories, talande, helt klart. drömmande brus, brusande drömmar, ett par tre ackord, svävande popmelodier formade mellan dator och gitarr. en viss förfining i lo-fi myllan skulle vara att föredra både ur musikalisk som estetisk synvinkel. trots stunder av dunkel finns det ljuspunkter, eye lost you och signs oh signs skiner klart. ljusa stunder som är nödvändiga att greppa för att inte drömmarna ska övergå i framtida hallucinationer.

    3/5

    Göran Hjertstrand, muzic.se [20080225]

  • För det första är hello Ian Curtis en riktigt, riktigt bra titel på en låt. För det andra är Karl Franks debutalbum Distorted memories ännu bättre än så, speciellt när drivans blomma inte har smält ner och dött än. Vi pratar svenskt, vi pratar skånskt, vi pratar lo-fi. Vi pratar minimalism så att det förslår. Dessutom pratar vi det bästa svenska debutalbumet så här långt i år.

    Drömska landskap, mörkt, ljust, lågt, piggt. Allt det där som bra electronica står för. Musik bestående av lager på lager, ljudmattor att rullas in i, distorterat (o)ljud. Det mysigaste jag har hört i år. (Jag vet inte vad det blev av den här recensionen. Med Karl Frank i stereon blir det lätt så.)

    Till råga på allt; 'Karl Frank made me do it'. I veckor hade jag gått och bävat inför något som jag visste skulle bli extremt smärtsamt, men ändå tvunget att göras. Efter en snabb genomlyssning av Distorted memories (albumet är bara dryga 25 minuter) bestämde jag mig att jag banne mig skulle göra det nu, och visst gjorde jag det. Musik klarar kanske inte av att flytta berg, men väl rulla några stenar från toppen. Jag tror inte på 'musik som förändrar världen', mer 'musik som förändrar en individ'. Jag kommer alltid vara skyldig Karl Frank. Om du har vägarna förbi Småland, sväng förbi så bjuder jag på bullar.

    För övrigt finns Distorted memories gratis och helt lagligt som nedladdning. Ta chansen, upptäck något nytt.

    4/5

    Johannes Ådén, joyzine.se [20080330]